20 mil

Flisvantar, värmesulor och ullstrumpor var grunden i lördagens tjugomila randonneurslopp. Peter T har sagt att årets första lopp sker på MTB. Körde 20 mil förra året på ”lergöken” som inte ens är en MTB så det var lätt att välja bort monsterhybriden. Således årets första service på racern, kedjetvätt och rengörning som skulle ha skett i höstas men nu dagen före.
Ett tjugotal randonneurer som analyserat väderprognosen startade 9.00 vid Shell Rocklunda. Vi stångade mot/sid vinden till Sala för stämpling. Det såg ut som en jaktstart från Silverrasten, ingen kexchoklad där heller. Efter att passerat ortens Återbruk insåg jag att det inte var möjligt att ta in på framförvarande. Då kommer Åsa och Henrik ångande bakifrån, häger på. Henrik är starkare än stark i motvinden. Trots att jag låg på rulle på Team Laggis så fanns tanken att släppa och vänta på nästa grupp. Tur att jag inte gjorde det för de ska visst ha vänt mot Västerås. Efter en stund kommer Olle cyklande ”baklänges”, han kör den enda MTB:n. I den grymma vinden upp till Horndal så mindes jag för två år sedan ”naturscen” en rovfågel med en orm i klorna kommer från höger och sveper lågt över oss. Väl framme i Horndal så blir det Kebabtallrik och cola. Vinden till Avesta och Norberg var inte riktigt så motig.

Två bullar, kaffe och ett glas cola på Elsa Anderssons för 74 kr gör underverk. Har varit där och rekat och sett de läckra räkmackorna och lovat att en sådan ska jag ha på 20 milaren, skulle nog inte få ner en idag (igår). I ett år jobbade jag 100 meter från Elsas men var aldrig in under den tiden. Kexchoklad och cola i Ramnäs och lyse på! Dessa tre sista milen till Västerås kände jag ingen trötthet är det bara för att man känner sig hemma? Tänk om man skulle kunna känna sig hemma hela tjugomilaren!
Åsa, Henrik och Olle Tack för ett mycket bra sällskap! Värmesulorna behövde jag inte sätta på….