Cobramannen

Har fått inspiration av cykelbloggaren cykelmannen med månadens öl men som just nu ligger på en månads torka och brottas med viktproblem. Jag fick EN öl av min son på farsdag, ingen etikett men skulle heta Rövaren... han hade gjort ett jobb åt någon och tiggt åt sig ett par öl som han sett.

Kvällen kom och upp med korken i soffan. Har själv satt öl som hette Cobra ”smeten” var en förpackad i en väldigt läcker burk med en tillplattad huggorm på . Visade sig att burken var läckrare än vad jag lyckades med att göra något drickbart av den. Så tanken fanns att kan det vara en ”Cobraman ” han träffat. Hällde upp det i ett glas, grumligt.. cobramannen är lös. Efter två klunkar och nästan lyckats förtränga cobrablasket och fått smaklökarna på andra tankar, var ju den enda ölen jag hade. Är urusel på smaker men minns lite från några utbildningsdagar i Visby då det dracks Visbyöl. Tametusan det smakar som visbyöl och innan hjärncellerna tagit semester så dök det upp färsköl i vokabuläret. Kroppen (smaklökarna) signalerar MER, en snål son, bara en flaska det är ju min dag.

Jobbakompisen Arne hade varit på pubkväll (puben på skolan) några dagar senare och druckit pilsner och där hade det serverats öl från http://www.hantverksbryggeriet.se/ ett litet bryggeri som vunnit priser för sin bryggarkonst och min Rövare fanns med i sortimentet. Tänk vad en etikett kan betyda, kanske så även med cykelprylar?