Vinter-bantartider

Man kan tro att vintern är en tråkig tid men det är då det händer! Man tränar fallteknik, det blir vad det blir men hittills har det gått bra. Dubbdäck med lite luft och snö gör att man får jobba hela tiden. Väglaget är lite skiftande nu har jag både reservbatterier till framlampan och vattenflaska med mig för man vet inte riktigt när man kommer fram. Även om man bara jobbpendlar så blir tiden på cykeln längre så här års och kalorier förbrukas. Om jag tar min lättaste cykel och mig så väger vi nu lätt under 70 kg tillsammans.

Tisdagen var rekord 1 tim. 36 min. hem, som på sommaren tar lätt en timma kortare. Cykeln fungerade klockrent hela tiden då blir man nöjd.

Proffs för en eftermiddag

Förr var höstlovsveckan ledig nu är dagarna intecknade med något typ fortbildning, inarbetat o.s.v. Nu verkade det som både pengar och dumma påhitt var borta utan måndag eftermiddag kunde man ägna åt friskvårdaktivitet. Kom hem precis då mörknet börja falla efter en eftermiddag på cykel och med ett par nya vantar från Stenströms i Hallstahammar.

De gamla var det korsdrag i.

Kontraster

Rullade 558 mil på en uppsättning Pro 3 innan de gav upp. Körde på ”bra att ha kvar” däck fram till förra helgen då bakdäcket (det bästa) sa upp sig. I måndags var det var det välbehövlig dubbdäckspremiär och nu 7-8 plusgrader hela dygnet.

Trekvarts cykelbyxor och dubbdäck, ja så ser det ut just nu. Nu blir det inga nya däck utan det blir vintercykel med dubb till mars 2011.

Det är en jobbig omställning från ”sommarpigga” till ”vintertrötta” ben, skillnaden är tyngre cykel men framförallt hjulen. Nu krävs det att man lugnt ökar farten, tar en vecka att ställa om benen.

Ritat av Emelie 6 år

Istället för att stretcha med de ovana benen så går jag långa svängar med Totte.

Batteriladdning

I går var jag på länsstudiedag och laddade det pedagogiska batteriet. Eftermiddagens föreläsning handlade om kognitiva störningar och kretsade runt tre Powerpoint bilder i 3,5 timma. Det slogs nog rekord i ”avdropp” och sova.

Att ladda ordentligt är att kunna cykla till jobbet och möta en soluppgång. Här med TV masten i Lillhärad i bakgrunden.

Nu börjar det…

Morgonen minusgrader som biter i öronen men jag stretar emot och kör i ¾ byxor och vindjacka.

Cykelbanan från Dingtuna i morgondimma.


Vägen hem strålar i härlig höstskrud och vindjackan instoppad under cykeltröjan baktill.

Sexdrega and rock and roll!

Redan då jag kom till Borås så insåg jag att cykla sig ur centrum skulle inte vara lätt, så det skulle bli bil och gps. Ambitionen var att cykla till Ullared på lördagen och Vårgårda på söndagen, lördagen regnade bort. Ullared hägrade på söndagen, väg nummer 27 var en alldeles utmärkt väg att åka bil på, vajerräcke och 100 km/tim. Så jag bilade ner till väg 154 där cykeln äntligen kom fram. Sexdrega var första samhälle att passerades, ett underliga namn som säkert inte har mycket med sex och drugs att göra. Men det kan man ”grunna” på medans man cyklar.


foto Ge-kå kund

Tusan vad det rockade utanför Ge-Kås!

R.I.P.

Kanske inte riktigt som rubriken säger men nästan, det man inte vill ha hemma får ofta avsluta i fritidshuset. Körde en tre år gammal kyl/frys till stugan det är sonen som vuxit ur den.

Det såg ut som en budgetbegravning, här utanför ICA i Kilafors.

Om kyl/frysen håller för 10 år till i kontinuerlig drift och nu blir det två månader om året i stugan, så om 60 år får den göra sista färden till Återbruket.

Hade ingen cykel med mig denna gång då jag åkte till stuga i Byberget, får ihop 32 mil på jobbpendling per vecka så det räcker tycker jag. Nästa helg ska jag åka till Borås över helgen, Anita ska jobba där. Om vädret blir bra så tar jag med cykeln dit.

Ingen cykel denna gång men det känns bra ändå...