Äntligen har det hänt, jag har utvecklats! Nu jäklar ska det bli köra av på vägen hem och stätta ribban på nya höjder.
Vänder och ska köra samma sträcka tillbaka. Poff… allt var en illusion, möts av en vind som snabbt nötte bort både psyke och kraft. Sluttiden blev som vanligt diff på 30 sek.
Men nederlaget räddades lite av att möta en levande orm på vägen dessutom en huggorm.
2 kommentarer:
Ah, den illusion som ändå varar!
Avis på ormen, själv har jag bara stött på kopparorm i år. Tyvärr bokstavligt då den hamnade under MTB-hjulet, men den slingrade sig iväg och såg hel ut. Hoppas den var den invändigt också...
Kopparormen är väl också fridlyst?
Skicka en kommentar